fgym

Förväntningssamhället

Jag känner igen mig när jag hör om den där kicken man får om man gör något bra. Att aldrig bli nöjd är något som verkar ligga i människans kultur. Att man strävar efter en viss sak och sedan när man uppnår målet känner man sig duktig MEN man nöjer sig inte för det. Jag tror på hans teori om att en sådan glädje högst sitter i tre månader för att man sedan ska börja sträva efter ett nytt mål.



Jag tror dock att det är bra att man hela tiden försöker bli bättre på saker och ting annars skulle sammhället inte gå frammåt och produkter inte utvecklas.



Men det är heller inte bra när man kommer till konsumtionsamhället där man förbrukar enorma mängder "onödiga" saker. Man kan tex. sträva efter att köpa den där fina ringen elelr armbandet men när man väl har det är det itne så kul längre.



Med det menar jag att det både finns fördelar och nackdelar med förväntningssamhällen.

Om man lever i gårdagen, dvs. ältar gamla saker glömmer man bort att leva i nuet. Då är det lätt hänt att man missar viktiga händelser, man är inte riktigt med. Det är bara onödigt att lägga energi på saker som varit, t e x. om det inte har gått bra i en relation eller på en match. Man kan lägga så mycket mer energi på saker som sker i nuläget, och man har kraften att ta nya motgångar då. Jag tror att det är väldigt viktigt att leva här och nu, och inte älta för gårdagen eller oroa sig för morgondagen. Man ska tänka positivt på framtiden, så tror jag att det blir vad man gör det till.

Jag är lite osäker på om jag levt i ett förväntningssamhälle. Det beror på hur stor känslan är. Om känslan är minsta lilla lycko saken har man självklart levt i ett förväntningsamhälle. Jag tycker att det är en positiv sak men måste kritisera Michael lite granna, jag tror att man kanske inte alltid ska leva i nuet utan att man ibland ska blicka bakåt och även framåt. Nog för att det är bra att leva i nuet kan det också vara bra att blicka bakåt på tidigare erfarenheter.

glömde skriva en sak!



När du blickar bakåt på dina tidigare erfarenheter kan du kanske lära dig av dina misstag och inte begå dem igen. Vilket leder till att du kommer till förväntningssamhållet där du är lycklig för att du inte gjorde samma misstag. Med det vill jag säga att det finns både positiva och negativa delar mwed förväntningsamhället.

Idag är en dag längre fram jämfört med i går. Jag ser framtiden positivt och får hoppas på det bästa.

Försöker man vara optimist och se allt på den ljusa sidan blir livet så mycket roligare. Om jag ler så ofta jag kan blir världen för mig en sådan mycket vackrare plats. Jag kan inte beskriva vad jag gör om tio år men jag hoppas på att jag trivs med det jag gör. Annars får man ta situationen som den är och göra det bästa av det. Det blir inte bättre än vad man gör det till.



Ha en trevlig helg gott folk. Jag ska ha det grymt kul! En bra start för ett trevligare liv. Positiv inställning till livet.

Jag lever nog också i ett förväntningssystem. Man har ett mål som man vill uppfylla och så börjar man bygga upp förväntningar om hur det kommer att vara när man har uppfyllt målet. När man sedan har gjort det blir man lycklig under en kortare tid, sedan börjar man sträva efter ett nytt mål och bygger upp nya förväntningar.

Själv brukar jag ibland köpa nya dataspel och innan det släpps och jag köper det så har jag vissa förväntningar om hur spelet ska vara. När jag sedan har köpt spelet tycker jag att det är jätteroligt, men efter en tid tröttnar jag och börjar vänta på nästa spel istället.

Jag tror att de flesta människor lever för framtiden och speciellt ungdomar. Jag går i skolan för att lyckas och för att kunna jobba med det jag vill. I skolan startar vi UF för att kunna vara kreativa och göra drömmar till planer vilket är dagens samhälle. Folk drar till sig till framtiden för utgången är inte klar, framtiden är positiv men gårdagen är negativ. Ett bra exempel på att vi befinner oss i förväntningssamhället är Barack Obamas vinst i valet, han av alla vann. Han ger människan hopp om att vem som helst kan klara det och han är inom kort tid världens starkaste man. För mig innebär det att jag kan verkligen göra vad som helst och framtiden är något jag längtar efter. Men det är viktigt att man tar vara på varje dag för det du gör idag för dig ett steg närmare till vad du vill göra i framtiden. Jag hoppas att jag i framtiden kan hjälpa människor att utvecklas och nå sina drömmar så som jag kommer att göra!

I fram tiden vill man självklart få det så bra som möjligt, genom ex. Pengar och lycka. Och för att kunna nå fram till det så studerar jag i dag för att kunna nå just det jag vill ha i framtiden.



Som vårat UF företag, vi kämpar hårt för att nå ut till våra kunder. och igenom det slitet hoppas vi att kunna nå framgång lycka och pengar!



Fast jag tror att vi redan i dag lever i förväntningssamhället utan att vi är så medvetna om det.

Vi förväntar oss att det ska gå bra senare i framtiden, att vi kommer att lyckas med något. Vi är kreativa redan nu ett exempel är UF vi driver i trean, vi arbetar för att sträva efter en så stor omsättning som möjligt. Samma sak som utbildning, jag studerar och försöker att få så bra snittbetyg som möjligt som senare ska underlätta för mig i framtiden då jag förmodligen ska studera vidare.

Jag tror att vi som pluggar lever lite i förväntningssamhället hela tiden. Vi tänker ju ofta på vad vi ska göra efter skolan. Alla utbildningar vi ska gå, alla jobba vi ska ha och hur mycket vi ska tjäna. Det är inte så ofta vi tänker tillbaka på lågstadietiden och analyserar hur den skoltiden har påverkat oss. Vi tänker mer framåt.



Ett exempel är alla prov vi ska plugga till. Sista kvällen innan provdagen spelar det egentligen ingen roll hur mycket man har pluggat och hur mycket tid man lagt ner (eller egentligen gör det ju det, det hänger ju liksom ihop)utan det som spelar roll är ju det man kan på provdagen och den kunskap man kommer att ha kvar resten av livet. Det är ju det som räknas, i alla fall i skolans värld. Då spelar det ju ingen roll om jag suttit hela helgen eller om jag väljer att sitta bara sista kvällen. Det är ju kunskapen i framtiden som räknas. Därför lever vi studenter, tror jag, i förväntningssamhället.

Jag tror att vi alla lever i detta samhälle utan att tänka på det. Jag som spelar handboll kan t.ex. känna av detta. När jag började i handboll var mitt första mål att lära mig att inte vara bollrädd. När jag väl lärt mig det så ville man lära sig mer. Handboll är ju inte handboll bara för att jag vågar ta emot en lös passning. Efter jag kommit över rädslan för bollen var det dags att lära sig att passa bollen till sina medspelare. När man kunde det ville jag lära mig att fånga hårda pass och skjuta bra. Tillslut fick man lära sig att spela med klister och i snabbare tempo osv. Jag tror att alla i sina liv letar efter spänning och när man väl fått det man vill ha, vill man ha mer. Man kan inte nöja sig med något även fast man kanske borde det.



Man kan t.ex. ta när man har dåligt med pengar. Då önskar man att man åtminstonde hade några 100-lappar mer och när man väl har det önskade man att man hade ännu mer. Jag tror att vi alla lätt blir giriga i det här samhället vare sig det gäller saker, kärlek eller pengar..

Jag förväntar mig att ha råd med dyra prylar så som bilar, just därför läser jag bredutbildat program för att i framtiden så har jag utbrett urval när det gäller högutbildningar.

Just nu pluggar jag för att kunna må bra och kunna skaffa mig ett ordentligt jobb där man kan tjäna bra med pengar. Det kanske är värt att plugga direkt efter Gymnasiet pga den nuvarande låg konjunkturen där det inte finns så mycket jobb. Finns det inga job blir man inte glad och man blir även deprimerad. Om man pluggar vidare kanske man inte är glad men det bidrar till något som leder till glädje. Det är väl bättre att plugga än att vara arbetslös. Man kan inte blicka bakåt i tiden för att lyckas utan framåt.

Micael Dahlén har mycket rätt i det han säger. Jag tror att det är många idag som blickar frammåt hela tiden och räknar ner tills något speciellt ska inträffa, en händelse eller något likande. Det är lätt att glömma att man lever i nuet ibland, för istället tänker man på det där provet nästa vecka eller så går man och oroar sig för framtiden.



Ibland känns det som vi lever i ett förväntningssamhälle där vi hela tiden måste prestera. vi måste vara duktiga i skolan, jobba hårt, för det är vi som är framtiden... Det blir för mycket focus frammåt och pressen kan ibland kännas av. Därför tycker jag att man borde leva lite mer i nuet, precis som Micael sa. Inte tänka för mycket frammåt eller på det som har varit, det är nu man lever. T ex miljön idag måste man ta och focusera på nu och göra den bättre, man kan inte tänka att det får nästa generation ta hand om. Det är nu man måste agera för att få resultat.

Jag kan asbolut hålla med Micael Dahlén i det han säger. Själv är jag en person som oftast blickar framåt, planerar och bygger upp förväntningar inför vad som ska komma.



Just nu går vi i skolan. Men det är inte vårt mål, vi är inte nöjda med det. Vi blickar framåt och tänker att genom att gå i skolan kan jag i framtiden få ett jobb och tjäna pengar. Något säger mig att när vi tagit studenten, förhoppningsvis fått vårt jobb och tjänar pengar, så kommer vi inte vara nöjda med det heller. Då tänker vi att i framtiden, då ska jag ha ett jobb där jag tjänar mycket pengar! Och när man får det jobbet kanske man börjar tänka att i framtiden, då ska jag bilda familj, köpa ett hus, en bil o.s.v. Efter det kommer det något annat.



De flesta, jag kan väl egentligen bara prata för mig själv, strävar alltid efter något bättre. Något mer. När man väl upplevt en sak så är den ju inte lika speciell längre som den var innan. Man tänker att det hela tiden måste finnas något bättre. Frågan är ju bara, tänk om det inte finns något bättre än just nu? Det är ju just nu, i detta ögonblick, som man lever till fullo med alla sina sinnen och känslor. Störst utdelning av livet borde man ju få om man lever precis nu.

Varje dag är en ny dag, en ny dag i förväntningssamhället. Det är viktigt för alla människor att ha mål, behöver inte vara samma mål för alla människor. Jag vet själv vilka mål jag har här i livet och att jag kommer göra allting jag kan för att uppnå dessa.

Genom att ha mål i livet, har man något att sträva efter, någonting man kan längta till och jag tror att det är mycket viktigt, känna att varje dag är en del av det man förväntar sig. Även om man har dystra dagar, så finns det alltid en rolig dag man ser fram emot.

Jag håller delvis med i vad Michael Dahlén menar. Det som han säger om att vi hela tiden är på väg vidare i det som han kallar för förväntningssamhället. Samtidigt tror jag att det som vi har åstadkommit tidigare faktiskt spelar roll. Även om vi alltid är på väg vidare och har våra framtidsplaner, anser jag att det som vi har åstadkommit tidigare hjälper oss på ”traven” framöver.



Ta vår utbildning som ett exempel. Vi går i skolan och skaffar oss utbildning för att det ska bli som en grund för våra framtidsplaner. Med hjälp av utbildningen skaffar vi oss bland annat kunskaper som ska hjälpa oss i det framtida livet.



Jag anser att det är ganska positivt att vi hela tiden ser framåt, men vi ska för den delen inte glömma bort att ta en dag i taget. Det gäller att vi tar vara på dagarna som de kommer och det är nästa helt omöjligt att saker och ting blir precis som våra framtidsplaner och förväntningar. Dessa hinner förändras många gånger. Hur många gånger har till exempel inte våra framtida yrken förändrats med tiden. För min del har detta förändrats och synen på vad jag kan tänkas arbeta med i framtiden är inte den samma som den varit tidigare.

Jag håller absolut med Michael och jag tror många idag lever i ett förväntningssamhälle.



Jag tror att många strävar efter mer och mer hela tiden. Har man uppnått ett mål man hade, går man ofta vidare direkt och börjar fokusera på vad som man ska uppnå sedan. Jag känner ofta att jag strävar efter vissa saker, sen om jag klarar av det sätter jag ett annat, högre mål.

Det är väldigt viktigt att leva i nuet, och inte hela tiden fokusera på vad som kommer härnäst. Jag tror det också är viktigt att belöna sig själv om man gjort något bra och vara nöjd med det. Att även tänka tillbaka på tidigare prestationer! Det är positivt att tänka på framtiden och sätta rimliga mål, men det är minst lika viktigt att ta vara på nuet!

Jag håller delvis med Michael i det han säger. Vi har sedan långt tidigare lärt oss att glömma det som hänt i det förflutna och sikta framåt. Människor sätter upp både större och mindre mål för att uppnå något man vill i framtiden och när man sedan nått de målen så siktar man ännu högre. Alla vill komma längre och prestera sitt allra yttersta.



Jag anser att det är lätt att glömma sådant som varit dåligt tidigare, sådana minnen och kunskaper som man vill ska vara ogjorda. Dessa hör till det förflutna, men samtidigt tror jag att det positiva som man upplevt och presterat tidigare har en stor betydelse för hur man är som person idag. Vilka erfarenheter man har och vad man har för mål med framtiden.



Inom ridning ocg sporter överhuvudtaget så blickar man hela tiden framåt. De negativa resultaten på de tävlingar man medverkat i glöms bort medan de positiva resultaten lever kvar och skapar ett bättre självförtroende och starkare vilja att prestera på samma sätt igen.

jag håller med Michel, jag tror att vi lever i ett förväntningssamhälle.. Alla har mål som man ska ha uppnått inom en viss tid, gör man det är det självklart att man blir glad och känner en kick av glädje/lycka inom sig. Dessa mål i livet tror jag är väldigt viktiga, jag tror att man behöver något att sträva efter. Om man inte har mål tror jag att allting tillslut känns så meningslöst..



Lyckan är inte något man känner av varje dag, men när den väl kommer kan den vara stor. Lycka är olika för alla människor. Men att alla någongång har känt sig lycklig, är inget man tvivlar om.

Med en positiv inställning till livet och med en strävan till lycka och flera mål i livet tror jag att man med all säkerhet kan bli en mycket gladare person.. Självklart kan man inte vara lycklig hela livet, varje dag.. Det blir vad man gör det till.. Men när den dagen kommer att man blir lite deppig är det bara att kämpa på.. Lyckan kommer tillbaka..

Jsg håller delvis med Michel, jag kan känna igen mig i det han säger. Allt handlar hela tiden om vad man ska göra i framtiden. Jag har själv målat upp en bild om hur jag vill ha det om 10-20 år. Det jag redan har åstakommit spelar egentligen ingen roll just nu. Jag sätter mål, och när jag har klarat av dem sätter jag oftast upp ett ännu högre. Men blickar man längre framåt i tiden kommer man att inse att det man faktiskt har presterat tidigare spelar en stor roll. Te.x. min utbildning hjälper mig att lyckas i framtiden.



Jag tror att det är viktigt att ha mål i livet, det hjälper mig att ha något att se fram mot och se positivt på framtiden.

Var dag har vi förväntningar på oss själva och på vår omgivning. Var dag blir vi också svikna av oss själva eller av andra som vi har förväntningar på.

Det finns många klyschor som säger att man inte ska se tillbaka på det man gjort utan att alltid blicka framåt, en klyscha som verkar stämma bra överens med det förväntningssamhälle som mr.Dahlén talar om.



Jag håller med herr Dahlén till en viss del. Visst, vi kan inte leva på gamla meriter hela tiden och vi behöver nya positiva erfarenheter med jämna mellanrum för att hålla vår glöd och vilja vid liv. Men det är extremt viktigt att komma ihåg de positiva resultat man en gång uppnått då dessa kan komma att behövas när det en dag går lite tyngre. Man kan alltid försöka ligga steget före, men det kommer inte alltid att lyckas. Man kan ha mål, drömmar om framtiden men som jag tidigare sagt är det minst lika viktigt att komma ihåg vad man tidigare gjort. Ta lärdom av det du gjort och använd det till framtiden. Vi har alltid mål, men oftast är de målen baserade på tidigare upplevelser. Kombinationen dåtid+nutid+framtid är det rätta receptet på hur man ska leva sitt liv. man kan inte bara tänka framåt, men inte heller bakåt och man får absolut inte glömma nuet. Vare sig det gäller arbete, studier, mål eller annat.

Jag tycker att förväntningar är som hoppet, man lever för att uppnå någonting man vill. Som framtiden, alltid när jag är skoltrött tänker jag: men jag tar snart studenten. Jag tänker på framtiden, vi förväntar oss att det ska vara något bra som kommer att hända, jag tror att det är bra. Man brukar säga att det kommer solsken efter regn, och det är nog på det sättet man tänker när man känner att någonting är tungt och jag tror att det är väldigt viktigt att tänka framåt. Tänker man på vad som varit blir man nog besviken många gånger, för vi har en tendens att minnas det dåliga. Se mot framtiden är nog som en tro, som gud är för många. En tro ger hopp.

Jag har erfarenheter av det där lyckoruset. Det varar inte länge, men det känns bra. Men jag har aldrig nöjt mig med det, jag har alltid velat känna mer. Det blir som om man helatiden strävar efter att få känna den känslan. Men, man behöver känna på motsatsen också. För annars vet man ju inte om hur den bra kännslan känns.



Jag håller inte helt och hållet med om att man bara ska leva i nuet för då är det lätt att glömma bort vad det är som har fört än dit man är. Enligt mig är det resan dit som är det mest spännande och det man kan vara stolt över. Vad känns inte bättre när man har kämpat för det? Om man inte når dit man vill så tittar man ofta bakåt på de fel man har gjort.



Ibland måste vi titta bakåt, enligt mig, för att kunna förbättra oss och inte göra om samma misstag igen. Om vi inte tittar bakåt på det vi kan förbättra när vi har gjort fel, hur ska vi då kunna veta vad vi bör förbättra för att känna glädjeruset igen?



Man ska alltid ha mål att sträva efter, men det är viktigt hur du strävar. Utan mål blir det ingen strävan dit, och utan strävan dit blir det inga mål uppfyllda.

Vi bygger upp mål i livet för att ha något att sträva efter. Mina mål har hjälp mig att måla upp en bild för min framtid, och det är väl ungefär så jag förväntar mig att min framtid ska se ut. Men framtiden är oförutsägbar och vad som helst kan hända, men man förväntar sig alltid att man ska få ut det bästa av livet och att åstadkomma.



Oavsett om vi vill eller inte så lever vi i ett förväntningsamhälle. Att förvänta sig något leder till en utveckling, antingen positiv eller utveckling. Men man förväntar sig alltid något, medvetet eller omedvetet.

Varje dag vaknar man upp och har vissa förväntningar på hur dagen ska bli, förväntningar på sig själv samtidigt som andra har förväntningar på en. Det leder till både stolthet och besvikelse. Om vi lyckas uppnå en förväntning vill vi nå lika högt nästa gång om inte högre så vi börjar redan blicka framåt. Om vi inte lyckas uppnå förväntningen, går vi genast och grubblar över vad som gick snett och vad man ska göra nästa gång för att det inte ska bli på samma sätt igen.



Detta visar lite det som Mikael pratade om, att vi aldrig riktigt är nöjda som det är, utan vi blickar alltid framåt och bakåt. Men jag anser samtidigt som det är viktigt att leva i nuet så måste man kunna se tillbaka och lära sig, på samma sätt som man måste se framåt och ha nya mål att sträva mot. Jag tror att det handlar om att finna en balans där man både lär och lever, för förväntningarna handlar nog många gånger om att vi ska skapa nya mål och lära oss av våra misstag.

Jag tror att många lever för vad som ska hända och inte för vad som händer. Jag vet själv att jag längtar tills något roligt eller spännade ska hända istället för att leva i nuet. Men jag tror också att det kan vara svårt att leva i nuet om man har något att se fram emot. Jag har upplevt många gånger att jag tänker på andra saker som ska hända än att njuta av vad som händer framför näsan på mig. Jag tycker att alla ska ta till vara på vad som händer nu istället för vad som kanske ska hända.

Jag håller för och främst inte med att människor bara kan vara lykliga i tre månader, jag är lycklig för det mest eftersom jag har så bra vänner. Men däremot tycker jag att det är både bra och dåligt att bara blicka framåt, och det händer något dåligt lan det vara skönt att blicka framåt och gå vindare men samtidigt måste man tänka på nuet, till exempel att vi måste tänka på vad vi gör i skolan i dag för att kunna göra det vi vill göra senare. tack hej!

Visst är förväntningar viktiga, vi behöver mål och visioner för att klara oss igenom höstmörkret och inse att den härliga våren stundar. Jag själv har insett att man måste leva i nuet för att få optimal tillfredstelse av tillvaron. när man var liten längtade man efter julen, att få öppna presenter och att få leka med nya leksaken. nu försöker jag leva i nuet, men ändå använda framtiden som en sporre.



däremot i svåra stunder är det skönt att ha framtiden som en form av utväg, viktigast är att var och en känner det som passar en själv. Alla är vi olika och jag tror det är svårt att ha en måttstock för gemene man.

Det är klart man har förväntningar på sig, det är vi uppväxta med. Men, hur många vågar egentligen slopa förväntningarna och leva som vi själva vill? Nej, vi vill inte förstöra, svika andra som har förväntningarna på oss, men jag tror att det är väldigt viktigt att vi ändå vågar göra detta.



Om vi ser fram emot t.ex. studenten kan det vara så att vi kanske glömmer alla hindren på vägen. Alla hindren som vi blundar för, gör fort eller hoppar över för vi vill, med hela vårt hjärta fram till belöningen, studenten. Men vad händer sedan? Vad längtar vi till då? Vi kommer att sakna de hindren som vi hade påvägen fram till studenten och vi kommer att ånga att vi inte tog till vara på dessa, när vi hade chansen.



Jag tror det är viktigt att ha ett mål att sträva efter, exempelvis studenten, men jag tror det är väldigt viktigt att inte glömma bort stunderna fram tills dess, alla glada stunder som för stunden var självklara, exempelvis att träffa kompisarna varje dag.



Det är viktigt att sträva efter något, att ha något att se fram emot, men att inte glömma bort tiden fram till målet är ännu viktigare!

När man gör någonting känner man en poitiv eller negativ kick. Vissa gånger känner jag att jag har presterat något bra och då känner jag att jag har varit duktig, men det räcker inte för mig. Jag förväntar mig alltid något annat, jag nöjer mig aldrig med att jag har "vunnit" en gång, det är alltid något som jag vill förbättra.



Nu när jag har gjort Internationella provet känner jag en lättnade, men jag vet att jag kommer känna en känsla imorgon av att det finns något som jag vill prestera bättre.

Jag tror att jag ständigt lever i ett förväntningssamhället dagligen. Bara tanken på att jag går i skolan. Jag hade kunnat välja ett lättare program på gymnasiet men jag ville välja sam för att underlätta min framtid. Jag hoppas att jag genom mitt gymnasieval, lättare klara vuxenvärlden. när jag är skoltrött tänker jag på att jag snart tar studenten och hamnar i vuxenvärlden, vilket gör mig glad. Men jag slår vad om, att jag, liksom så många andra, kommer att drabbas av panik dagen efter studenten. Jag kommer stå med fötterna vid startlinjen till vuxenvärlden och ha ångest över vad jag ska göra nu. Ständigt sätter vi upp mål för oss och blir glada när vi uppfyller de, men så fort målet är avklarat så sätter vi upp nya mål. Jag tror att vi ständigt lever på hoppet för att uppfylla våra drömmar för att klara av vardagen. Jag tror alltså att vi ständigt lever i ett förväntningssamhället för att klara av att prestera så bra som möjligt.

Jag håller med om att man ständigt lever i en slags förväntning, man vill och hoppas att det ska ske vissa saker framöver, en del tillfällen slår önskan in och i andra inte, vilket leder till att det ibland blir glädje och ibland besvikelse.



Vi pendlar ständigt mellan att blicka framåt och men också tillbaka vi vill inte glömma gårdagen. Har det hänt något dåligt, då gräver vi ner oss för det, är det något bra så glädjs vi åt det.



Jag håller inte med honom om att våran lycka bara varar i 3 månader, jag tror att det håller mycket längre. För gammal lycka kan dyka upp långt efter det har inträffat.

Jag håller med i vissa delar av det han säger. Det är viktigt att blicka framåt och inte så tillbaka på det negativa för mycket. Däremot kanske man ibland måste se tillbaka på det negativa för att lära sig att inte göra samma misstag två gånger. Vi kan ju ta finanskrisen. Det var en dyster period för många och många är arbetslösa. Vi måste då nu se det positiva, det som kommer. Förhoppningsvis en tid med nyanställningar och stabilare ekonomier för företgen. Alltid väljer man ju inte nya saker och jag håller inte med om att man bara kan vara lycklig i tre månader. Man kan väll vara nöjd och jag tror inte att man alltid söker nya alternativ. Däremot tycker jag man ska utvecklas. Jag hörde en VD säga på tv: Det enda som hotar ett företag är när VD:n börjar bli nöjd. Det bevisar alltså att företag måste utvecklas, och då behöver vi tänka i nya banor. Men det betyder inte att vi inte kan vara lyckliga.

Jag ställde nyligen upp en av mina spelkonsoller i mitt rum. Anledningen till detta var för att jag ville kunna använda den oftare eftersom tv:n i vardagsrummet ofta är ockuperad. Sen ville jag att Internet skulle funka på konsollen och jag har bara Internetkablar i mitt rum.



Men nu när jag har gjort detta, och använt upp funktionerna efter nästan ett års väntan, vill jag ha mera och bättre funktioner och spel. Jag tror nog att den här Nextopian finns där, jag känner att den finns mitt liv och påverkar mig.



Vi strävar efter perfektion, men det är så mycket vi vill ska bli bättre som vi inte har tiden eller kunskapen att åtgärda.



Men även om vi skulle på något vis uppnå perfektionen, ett perfekt liv, skulle vi då vara lyckliga?

Jag tror att det finns både en positiv och en negativ sida med att leva i ett förväntningssamhälle beroende på hur man ser på det. Det negativa är att vi aldrig riktigt blir nöjda med de prestationer vi utför, det gör att vi inte känner den stolthet vi kanske borde känna efter en fotbollsmatch där man kanske gjorde 3 mål istället kanske man grämer sig över att man missade den sista målchansen då man gjorde stolpe ut, detta är ett exempel när vi tar fram det negativa ur en situation som egentligen borde var en positiv situation som vi borde vara stolta över. Det är här jag tror felet ligger i att Sverige ibland kan tyckas ha stannat upp lite i utvecklingen vi är alldeles för blyga som land och vill inte stika ut näsan mer än någon annan vilket gör att vi bara blir ett land i mängden och att andra länder därmed går om oss i till exempel välfärd. Sverige är inne i en svacka där vi menar att vi gjorde mycket bra saker förut så vi vilar oss på de, därför tänker vi inte framåt så som vi borde. Jag tror att Sverige kan rycka upp sig om vi bara blir större och starkare i våra ideér. Jag kan se ett förväntan samhälle som något positivt också då människor och företag gör det där lilla extra för att man vet att man har ögonen på sig och därmed bör man agera efter andras tänkande. genom det här synsättet skulle vi hela tiden förbättras vilket skulle leda till att vi skulle bli starkare rent konkurrensmässigt gentemot de internationella konkurrenterna.

det är klart att vi på ett sätt lever i ett förväntningssamhälle, man har förväntningar på sig själv, på andra hur dagen och morgondagen ska se ut. Det är en del av vardagen som man lever i och vi är vana vid att det ska vara så. jag tycker att det till mångt och mycket är positivt för vi måste ha drömmar, visioner och mål för framtiden. Det gör enligt mig livet lite lättare att leva om man har något att leva för. Men det finns också en negativ sida och det är den att et kan vara lätt att glömma bort att leva i nuet om man ständigt blickar frammåt. Man måste se vad man har idag och inte vad man kan få imorgon. Men jag tycker det är en lättnad att ändå veta att imorgon ständigt är en annan dag.

Ja, vi lever i ett samhälle som ständigt förväntar saker. Vi är små och våra föräldarar förväntar att vi ska växa upp, lära oss att krypa, lära oss att gå, lära oss att prata. För varje år som går blir man äldre och tar nya kliv in till exempel "skolvärlden". Där nya förväntningar ställs och det gäller att leva upp till dessa, ibland går det ibland inte. Men i slutänden handlar det alltid om att göra sitt bästa, mer kan man inte göra. När man lämnar skolan och alla förväntningar går man över till det riktiga livet. Där det handlar om att veta vad man ska göra med livet och vad man har för förväntningar på det. Ibland tar det tid och ibland hittar man rätt direkt, livet är ett mysterium och det handlar om att vara delaktig i det. Förävntningar är viktiga för livet.

Att leva i ett förväntningssamhälle anser jag inte som något negativt. Det är viktigt att man är optimistisk så ofta det går eftersom det gör livet lättare. Varför ska man tänka tillbaka på det dåliga man har varit med om när man ändå inte kan ändra det förflutna? Se hellre till att skapa en rolig framtid så att du bara blickar tillbaka på de roliga stunderna du vart med om.



Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.