Uppvärdera kunskap!

Den 1 april skrev Dick Harrison och hans fru nedanstående inlägg i Svenska Dagbladet. Jag kunde ha skrivit det själv - så bra är det. Här kommer artikeln:

VI MÅSTE SLUTA NEDVÄRDERA KUNSKAP                                
 

Alltför många i vårt land avskyr kunskap. Tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig. Och ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda skolresultat. Nu behövs en folkrörelse för bildning, skriver professorn i historia Dick Harrison och författaren Katarina Harrison Lindbergh.

Fråga inte vilka böcker du kan ignorera, utan vilka du kan läsa utöver de självklara.

På ett kafé sitter tre färska studenter. En får frågan ”Vad ska du bli?” och svarar ”lärare”. En häpen paus följer före nästa fråga: ”Men var inte du bra i skolan?”. Lärarstudenten hade mycket riktigt gått ut med toppbetyg. ”Men varför ska du då bli lärare?” fortsätter studenten. ”För att jag vill”, är det korta svaret.

För elevernas skull kan vi hoppas att lärarstudenten blev kvar i utbildningen, utexaminerades och nu arbetar på en skola. Sådana som denna student, studiemotiverade och med läraryrket som förstahands- alternativ, bör bli lärare. Tyvärr ser det sällan ut på det viset. Varför?

 Många känner sig manade att besvara frågan. Vissa menar att det beror på de låga lönerna, andra på att arbetsmiljön är usel, ledarskapet dåligt och karriärmöjligheterna obefintliga. Alla dessa svar äger riktighet. Men vi måste se längre än så.

Allt hänger ihop: lönenivån, de uteblivna studenterna, den svåra arbetsmiljön, den beryktade betygsinflationen, den långtgående benägenheten att ge elever ledigt under terminstid, den sjunkande kunskapsnivån och annat beklämmande som vi förknippar med den svenska skolan. Den bakomliggande orsaken är att alltför många avskyr kunskap, tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig.

Ponera att situationen varit omvänd, att vi levde i ett land där kunskap var eftersträvansvärt och prestigefyllt.

I det landet skulle ingen finna sig i att skolor var fulla av mögel, att det regnade in eller att lärare undervisade i ämnen utan att vara behöriga. Man skulle kräva att intagnings- och lämplighetskraven för blivande lärare var höga och att de som tog sig igenom den långa och svåra utbildningen belönades. I ett sådant land skulle ingen ledighetsansökan behöva avstyras, eftersom ingen skulle komma på den befängda idén att ta sitt barn ur skolan för en nöjestripp.

Men i Sverige frågar lärarstudenter sin lektor eller professor vilka frågor som kommer på tentan, vilka kapitel de kan hoppa över och om de måste gå på föreläsningarna. De plagierar lärobokstexter och struntar i obligatoriska seminarier, varefter de anser sig orättvist behandlade när de blir underkända. Utan att skämmas skryter framstående personer över att de ”minsann inte brydde sig om skolan och se hur bra det gick ändå”.

Här har lärare blivit något som det är pinsamt att erkänna att man är, eftersom man betraktas som en fårskalle eller som någon som kan lastas för skolans alla brister.

Den eskalerande oviljan att lära har gjort att svenska studenter befinner sig i internationell strykklass. Språkkunskaperna har på ett par decennier försämrats drastiskt, liksom allmänbildningen. En universitetslärare i historia får sätta av tid till att lära sina studenter saker som han eller hon själv lärde sig på mellanstadiet.

Utvecklingen kan inte fortgå. Ett land vars invånare vägrar att förkovra sig är på sikt dömt till undergång. Det sägs att det är lätt att bära kunskap, men det är inte alltid lätt att inhämta den. Ofta är arbetet mödosamt och kantat av misslyckanden. Just för att det är svårt krävs en allmän uppfattning att det är eftersträvansvärt.

Att göra lärare till lekledare eller överlämna processen i elevernas händer för att man är rädd att de skall få tråkigt leder inte till goda resultat.

Vi måste sluta säga att det inte spelar någon roll om man är duktig, sluta tala förminskande om kunskap och låtsas att den inte behövs i vår moderna värld.

Kunskap är av godo. Ju fler som har den, desto bättre. Fråga inte vilka böcker du kan ignorera, utan vilka du kan läsa utöver de självklara.

Sluta söka genvägar och börja gå omvägar, eftersom de ger dig ett rikare liv. Se inte lärandet som ett sätt att klara ett prov, utan som något som gör dig till en större människa.

Ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda resultat i skolan. Sverige har vad det kan förvänta sig i den vägen. Men det behöver inte vara så. Vi som vill ha kunskapen kan göra motstånd. Vi kan skapa en folkrörelse för bildning, ideligen lyfta oss själva och vägra finna oss i att andra förminskar det som är viktigt. Annars lär vi tala om låga löner, betygsinflation och lärarflykt i det oändliga, utan att det blir bättre. Folkrörelser har skapats förr, när många ansett att något är fel.

Det är dags att anta utmaningen. Det är tid att kräva ett samhälle som på allvar premierar kunskap.

DICK HARRISON/ professor i historia

KATARINA HARRISON LINDBERGH/ författare, f d gymnasielärare

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0