Sagan om pojken som började skolan

Bengt hade av sin snälla mamma lärt sig att läsa och skriva. Han skrev  fint och tydligt. Ja, hans bokstäver var en ren fröjd att läsa. Bengt skrev med vänster hand.

I SKOLAN

Bengt såg verkligen fram emot att träffa sin lärare och sina nya kamrater.

Uppsatsskrivning

Av läraren som hette Anton fick nu eleverna i uppgift att skriva en uppsats om sitt favoritdjur. Bengt skrev en innehållsrik text om sin katt Figaro. Han skrev så fint han kunde. Anton sa till honom att att det var ett bra innehåll, men att man i skolan skrev med höger hand och så måste han göra i fortsättningen. Bengt gjorde som läraren sa för han var en lydig elev. Han tyckte dock att det var konstigt att skriva med höger hand.

Fysiklektionen

På fysiklektionen visade läraren barometern och hur man med den kunde mäta lufttryck. Han gav nu eleverna i uppgift att att mäta höjden på skolan med hjälp av barometern.

Av idrottsläraren lånade nu Bengt ett tidtagarur och ett måttband.

Från skolans tak släppte han nu barometern och klockade hur länge det tog innan barometern nådde marken. Det tog exakt 4,8 sek och med hjälp av matematiska formler kunde han nu räkna ut skolans höjd till 17,22 meter.

Läraren sa att svaret var rätt men att det var inte så man skulle göra.

KLOKA GUMMAN

Nu gick Bengt till kloka gumman och frågade om det alltid är så här i livet: ”Man gör rätt men det är ändå fel”.

Gumman svarade: En del människor anser att det är kartan som gäller och inte verkligheten. Vi kloka gummor brukar kalla dem för DDR-människor. Inom organisationsteoriernas värld skiljer man på x- och y-människor. De senare har förmågan att tänka utanför boxen. Du är en sådan. Fortsätt på ditt sätt och du kommer att leda mänskligheten framåt.

Bengt var nöjd med svaret och i fortsättningen trivdes han i skolan.

PS! Naturligtvis kunde Bengt även ha bundit fast barometern i måttbandet och sänkt ner den från skolans tak för att kunna avläsa höjden. Men säkert hade även detta varit fel ur lärarens synvinkel.

 


RSS 2.0