fgym

"Skyll inte ifrån dig svensk"!

---

Jag känner igen mig när jag läser. Varför man skyller ifrån sig är väl för att det är den lättaste vägen att ta för tillfället, trots att det egentligen inte är det. Om jag har råkat ta sönder någonting hemma skyller jag på mina syskon för att jag inte vill att min mamma ska bli arg. Men varför gör man så? Är det inte bättre att erkänna? Jag tror också att man gör det av ren reflex som man får lära sig att försöka leva utan, helst. Det är bättre att ta konsekvenserna här och nu istället för att skylla på någon annan, för jag tror att det påverkar självkänslan. Att ta ansvar över sina egna handlingar skall man göra, bör man göra. Om man inte gör det skadar man sig själv och man kan skada andra också. Varför ska någon annan få ta konsekvenserna som man själv bör ta? Får man inte dåligt samvete när man ”ljuger”? Det kan kännas skönt att slippa ta ansvar, och låta någon ta skiten, men för sitt egna bästa så skall man ta ansvar över sig själv och sina handlingar. Detta är ett beteende som man bör bryta tycker jag.

Jag tror att många, bland annat jag, flyr från sitt ansvar beroende på situationen. Det är nog mer ett självförsvar för att undvika att bli kritiserad, det blir mer som en reflex att man gärna försöker komma med en bortförklaring. En människa vill ogärna göra fel och därför blir det så att man automatiskt kommer upp med en spontan och dålig bortförklaring eller skyller ifrån sig. Men är det uppenbart att jag har gjort fel, så tar jag kritiken, så länge den är befogad och inte överdriven. Det kan hända att man ibland försöker att få ett misstag se mildare ut för att undvika ansvaret.



Men jag tror att det är viktigt för varje individ att behöva ta mer ansvar för saker. Man lär sig som sagt utav sina misstag och ju mer ansvar man tar, desto mer växer du som människa. Det gäller bara att lära sig att det är mänskligt att fela, och våga ta ansvar för sina misstag. Till slut så vet du hur du skall hantera liknande situationer i framtiden, det vill säga, du har lärt dig utav misstagen.

Det är lätt att man struntar i att ta ansvar för vissa saker. Det har även hänt mig och det kommer det säkerligen göra i framtiden också. Ibland gör man det omedvetet utan att man tänker på det. I vissa situationer stöter man ifrån sig ansvaret medvetet. Det är speciellt i sådana situationer som jag tycker att man måste försöka att ta ansvar. När man skjuter ifrån sig något så är det oftast på grund av att det är svårt att ta ett beslut eller att uppgiften är svår och om man inte tar ansvar i sådanan situationer så kommer man aldrig igenom det.

Att skylla ifrån sig på någon annan för det man själv gjort tror jag är väldigt vanligt. Jag skulle nog kunna säga att alla någon gång har gjort det, eller kommer åtminstone att göra det. Jag vet att jag själv gjort det många gånger, som t.ex. när en lärare säger åt mig att jag skulle gjort arbetet på ett annat sätt och istället för att ta tag i det och göra om säger man att det var läraren som informerat på ett dåligt sätt. Ett väldigt enkelt sätt att skylla ifrån sig eftersom man då slipper göra om arbetet.



Jag tycker att det är fel att skylla ifrån sig och att inte ta sitt ansvar. Vissa småsaker som t.ex. att man inte kommer i tid till att träffa en kompis och man skyller ifrån sig på att sina föräldrar var sena tycker jag är okej, men när politker börjar skylla på varandra istället för att ta sitt ansvar som en högt uppsatt person så har det gått för långt. Som det stod i artikeln "Vi talar mera om våra rättigheter än funderar över våra skyldigheter" tycker jag är någonting som alla borde ta till sig av och faktiskt fundera över.

Jag känner verlkigen igen mig i texten. Alldeles för många skyller ifrån sig på andra, också jag. T ex när jag har gjort fel på jobbet är det lätt att skylla på att det var kunden som gjorde något, eller att jag inte vet vem som har gjort det, för att slippa ta kritiken som jag vet kommer följa. Jag tycker att det är värre att skulle ifrån sig i vissa situationer, när det handlar om viktiga saker som påverkar många måste sitt ansvar, men handlar det om vem som har tagit sista mjölken hemma spelar det inte så stor roll.



Att börja tänka lite mer på sina skyldigheter och vilket ansvar man bör ta är något som väldigt många borde göra. Ansvar leder till bättre självkänsla, och med bättre självkänsla är det lättare att ta kritik. Att man tycker att det är jobbigt med kritik tror jag är en av huvudorskaerna till att man skyller ifrån sig så mycket, så med bättre självkänsla torde färre skylla ifrån sig.

Jag känner igen mig i texten, då det händer att jag själv kan skylla ifrån mig. Det händer att vi många ggr skyller ifrån oss, då vi kanske inte vill visa oss vara sämre än någon annan eller ha fel.

T.ex. kanske jag har gjort något som kan komma till att få dåliga konsekvenser för min egen skull, och därför skyller man ifrån sig för att rädda sig själv i en viss situation. Det är ju inte rätt att göra så, men det är så vi många gånger gör. Vi tar inte alltid ansvar för våra handlingar, utan skyller istället ifrån oss, för att kanske låta någon annan ta smällen. Det är inte schysst.



Istället bör vi ta smällen och erkänna både för oss själva och andra att vi gjort fel, vi är ju trots allt inte mer än människor. Vi lär oss av våra misstag och dessutom varar ärlighet längst.

Jag känner igen mig mycket väl i texten. När jag läste den här texten fick jag mig en tankeställare. Jag skyller ifrån mig väldigt ofta mer än vad jag tänker på faktiskt. Jag tror att jag gömmer mig för problemen. Om jag till exempel inte har gjort något som jag lovat att göra och sedan inte orkat göra, kan jag skylla på att jag hade inte tid eller på något annat. Saken är att jag oftast skyller ifrån mig till mig själv, alltså jag bestämmer mig för att göra något men sedan inte orkar så skyller jag på annat och det är ingen annan än jag som kan ändra på detta. Det är bara att ta tag i sakerna i tid, misslyckas man så gör man. Det kommer alltid andra saker som man kan lyckas med istället.

Det är ju så man är även om man inte tänker på det. Du kommer med så dumma bortförklaringar och skyller på att du inte har tid och att du var hos någon kompis, om frågan i sig är " Har du städat ditt rum?". Inget svårt att ändra på det även om du kanske inte tänker på det när du senare skyller ifrån dig på dig själv.

Texten fick mig att vakna till. Nu inser jag hur mycket jag skyller ifrån mig, speciellt i skolan. Det kan vara att man skyller ifrån sig för arbeten som skulle kommit in förra veckan till förseningar. Tror det blir så pga att man inte vill visa sig dålig. Man vill alltid visa att man är duktig och hittar då på en ”bra” bortförklaring. Privat så skyller jag nog inte ifrån mig så mycket. Svårt att göra det hemma pga att jag är ensambarn och när jag är bland vänner får man nästan aldrig kritik. Skulle inte vara så svårt att ta den heller.

Jag tror att det har blivit så att man ibland skyller ifrån sig av vana, att alla gör det och att det blivit lite av ett beteendemönster, och självklart har man skyllt ifrån sig många gånger under livet för att det är den enklaste vägen att gå, men samtidigt tror jag att många svenskar är fega för att säga vad dem tycker i olika händelser, är rädda för andras reaktioner. Och jag känner också med mig i texten dvs. artikeln eftersom man nu har blivit ganska trött på att alla kommer med bortförklarningar och inte tar ansvar, privat så tror jag inte att jag kommer med så många bortförklarningar men ibland händer det, fast det är nog bäst i längden att vara ärlig för jag får alltid lite ångest när jag skyller ifrån mig.

Vi är svenskar, vi väljer den den lättaste vägen när vi har gjort fel och självklart är det lättare att skylla ifrån sig på någon annan än att själv erkänna att man har gjort fel. Vi är väldigt bra på att hitta på saker, "jag fick solen i ansiktet så därför stannade hästen framför hindret", istället för att erkänna att du red dåligt. Det är lättare att hänga ut någon annan än att själv ta smällen. Vi är rädda för att få sparken eller något annat om vi erkänner våra brister, vi är rädda för att göra fel. Jag har självklart gjort det flera gånger, säkerligen gör man det nästan varje dag, utan att tänka på det.

När jag läste texten så fick den mig att tänkta efter lite. Brukar jag skylla ifrån mig eller brukar jag ta smällarna som kommer emot. Ja de kanske är lite av båda. Men ja skulle vilja säga att jag brukar ta ansvar för vad gör och har jag gjort något fel så kommer jag också erkänna de. Men sen beror det också vilken situation man befinner sig i. Är jag hemma och kanske har bråkat med syrran så kanske ja skyller ifrån mig lite när mamma blir arg men är jag på jobbet och verkligen har glömt att göra något så skulle jag definivt ta ansvaret och tala om att det var mitt fel. Det värsta ja vet är nog när männsikor står vid sidan och låter någon annan ta smällen för något som man själv har gjort, det är riktigt lågt.

jag tar ansvar, men ibland inte beroende på vad situationen är. Man vill ju helst inte ta kritik, och de kan därför vara en själförsvarsmekanism, att säga bortförklaring efter bortförklaring. som en egen individ, vill jag ju inte göra fel, men jätte järna rätt, därför tror jag man bortförklarar sig så fort man gör fel i en situation. Eftersom det är svårt att ta kritik, kan det hända att att man försöker få misstaget man gör att se en anning mildare ut än va det egentligen är. det är viktigt att alla tar sitt ansvar för allt. det är normalt att kunna göra fel, men man måsta ta till sig av sina misstag för att vi ska bli bättre på att ta ansvaR!

Många svenskar gör tyvärr detta och om vi ska ta ett exempel känner jag en kille som är väldigt duktig på detta. Det tycks alltid komma något emellan. Däremot ska jag aldrig säga att det inte har hänt mig, men oftast har det brott på att jag får så fruktansvärt dåligt samvete om jag t ex kommer försent att det kan kännas lättare att skylla ifrån sig eller ta till en vitlögn.



Men jag har växt upp med filosofin att om du erkänner får du mindre straff, och den som tar ansvar och vågar erkänna inger det mer respekt att det ofta förmildrar händelsen.

Texten tycker jag är väldigt bra och den innehåller stor sanning. Väldigt många skyller ifrån sig på andra och inte vågar ta sitt egna ansvar, även jag ibland, men att man kan erkänna det innebär väl att man är på rätt väg att sluta skylla ifrån sig.



Att skylla ifrån sig är väl bara ett bevis på att man egentligen inte är helt mogen/ redo för ett eget ansvar eftersom om man inte kan erkänna att man gjort fel så bör man inte heller ha ett ansvar.

Jag känner verkligen igen mig i dessa situationer. Ibland kan det vara svårt att inse att det är ens eget fel och inte någon annans. Ett exempel som jag har skyllt ifrån mig är t ex när jag kommer försent till en kompis på stan eller något. Då säger man oftast att det var fel på bussen eller punka på cykeln fast i själva verket så byte man kläder flera gånger och man hade inte börjat i tid.



Även om dessa saker händer så försöker jag alltid att göra bättre nästa gång eller erkänna att man har fel. Fast ibland gör man det och ibland gör man inte det. Men förhoppningsvis kommer man att alltid erkänna och göra rätt i framtiden när man har lärt sig att sanningen är bättre än lögnen.

Jag har lärt mig att man kommer längst med sanningen. Att säga sanningen direkt gör så att du får ett rent samvete själv, men du uppfattas också av andra annorlunda. Du kommer att uppfattas som en som står för sina misstag och människor kommer att börja lita på dig då du inte skyller ifrån dig på någon annan som inte medverkar.



Eftersom vi lever, som texten sa, i ett samhälle där vi ofta skyller ifrån oss kommer du att "sticka ut" genom att göra dig själv en tjänst. Att berätta sanningen och ta "tjuren vid hornen".



Personligen har väl jag också skyllt ifrån mig men det har alltid slutat med att jag sagt sanningen då jag har ett otroligt dåligt "pokerface" och att ljuga får mitt samvete göra sig påmind att det finns. Det bästa är att säga sanningen, ha ett rent samvete, ta till sig kritik och göra ett bättre jobb nästa gång. Alla kan inte vara perfekta. Gör om, gör rätt!

Jag tänkte först skriva här att jag har kommit på att det alltid är bäst att säga sanningen och som det är, men sen jag kom jag på att trots att det är det jag tycker så hamnar jag själv ibland i situationer där jag skyller ifrån mig och "kokar ihop" någonting för att försvara mitt handlande. Även om det aldrig handlar om allvarliga saker så sker fortfarande "det" som Ann Heberlein vill förklara.



Jag tror att det här agerandet med att man skyller ifrån sig och kommer på orsaker till sitt handlande har blvit ett slags omedvetet beteende. Vi tänker inte ens själva på det längre. Tex man bakar en kaka som blir bränd och istället för att säga att man somnade och glömde ta ut den ur ugnen så säger man att ugnen har blvit dålig och man har inte riktigt "lärt" sig den än. Kanske för att få andra människors förståelse och empati.



Men jag hoppas att vi alla ska försöka hålla oss till sanningen och säga som det är, för vi är ju alla människor och fungerar nästan likadant!

haha det är faktiskt sant det som står, att vi skyller ifrån oss. flera gånger i veckan gör man det, i alla fall jag - jag är expert på det och skjuter där med upp det jag skulle ha gjort. exempelvis har man bestämt sig för att idag ska jag börja plugga för idag är det exakt en vecka kvar till det historia provet, men nej man hittar på ursäkter som "mitt rum såg för jäkligt ut, jag var tvungen att städa det" eller något liknande. egentligen är skolan det viktigaste men det är det vi gärna hittar på undanflykter för att att inte behöva plugga. men varför? vi vet allihoppa det egentligen vore bäst att börja en veckan innan provet och inte 1-2 dagar som det tyvärr händer allt för ofta att man gör. den enda som får lida i slut ändan är DU själv och ingen annan.. så från och med nu, ska jag ta tag i det, sluta skjuta upp saker och skylla på annat.

Ansvar är kanske något stort, eller det är rättare sagt något stort för många, lite mindre för andra. Ansvar är inget dåligt i sig, jag ser ansvaret som en möjlighet i livet. Att man utvecklas och vågar, är självdriven i sitt tänkande och vill stå till svars för sina handlingar. Man kan, vill och vågar stå upp för vem man är, det tycker jag är lite av ett ansvarstagande.



Dock finns det dem som skyller ifrån sig, som kanske tar till en och annan försvarsmekanism eftersom man vill undvika att vara ansvarig för just den situationen som kanske slutade i katastrof. Jag kan medge att jag inte haft alla hästar hemma i sådana situationer men ångrar mig sedan efteråt. Jag tror även att ansvar handlar om mognad, erfarenhet och annat som speglar ens liv. Som sagt tror jag ansvarstagande är en viktig komponent i ens liv och att den kan komma till nytta framöver.

Det är nog lätt hänt att man skyller ifrån sig då och då. Det är ju alltid skönt att slippa ta ansvar och inte behöva ta konsekvenserna. Problemet tror jag dock blir att om alla skyller ifrån sig kommer ingen att göra någonting ordentligt. Det här problemet tror jag är vanligt på arbetsplatser där inte någon har det huvudsakliga ansvaret.



Man måste ta ansvar för sina handlingar om man vill ha något uträttat. Kan man inte ta ansvar för sina egna handlingar är man nog inte kapabel att ta så mycket ansvar över huvud taget. Jag tror att folk behöver veta vad deras ansvar är. Det är därför chefer behövs på arbetsplatser. Utan folk som bär ansvaret kommer ingen se till att arbetet blir utfört ordentligt.

Jag anser att ta ansvar för sina handlingar är a och o. Jag personligen mår inte alls bra av att ljuga eller att inte vara ärlig, därför talar jag bara/nästan alltid sanning. jag brukar försöka tänka mig in i situationer: hur skulle jag själv må av att någon anna lurar mig. Då slutar det oftast med att jag gör det som jag borde. "Behandla andra som man själv vill bli behandlad" Respekt för sina medmänniskor är a och o.

Jag tror att alla skyller ifrån sig och det är ett sätt för oss att slippa ta de konsekvenser som kan bli efter att ha talat sanning. Jag tycker man ska vara ärlig men att skylla ifrån sig gör alla någon gång, vissa oftare än andra. Att skylla ifrån sig är en undanflykt från sanningen som ibland kan vara behövlig. Jag trror fortfarande att det är mycket viktigt att ta ansvar och att tala sanning.

Jag tror att det beror lite på vilken situation man är i och hur utelämnande den är. Vissa människor berättar man alltid sanningen för oavsett vad, för man vet att de kommer förlåta en hur dumt det än kan vara. Medans för andra så skyller man ifrån sig, kankse just för att man vet att personen skulle reagera negativt. Man är rädd kanske rädd för att förlora respektet från den personen och väljer då hellre att skylla ifrån sig.



Även om man kan ha det svårt att säga sanningen så är det självklart det enda rätta. För sanningen kommer oftast alltid fram, på ett eller annat sätt.

Det här är något en sak som alla kan känna igen sig i. Och man har liksom inget riktigt svar varför man skyller ifrån sig i vissa situationer? Det kanske handlar om att behålla sin stolthet eller något, men om man tänker efter, att skylla ifrån sig är ju dubbelt så fegt som att stå upp för sig själv, ta smällen och sen jobba på ännu hårdare. Det är lättare sagt än gjort, men om man tänker efter en eller två gånger innan man skyller ifrån sig så blir det nog värt det i slutändan.

jag tror att det för många är väldigt lätt att skylla ifrån sig och jag tror att man många gånger gör det utan att tänka på vad som verkligen har hänt. Visst händer det att jag skyller ifrån sig, ibland blir det helt enkelt lite lättare så. Självklart gäller det också att kunna ta tjuren vid hornen och berätta sanningen. Jag skulle aldrig kunna skylla ifrån mig så att någon annan råkade illa ut för det. Då skulle samvetet göra sig mer än påmint.

Att står för sina handlingar är viktigt, man ska inte skylla ifrån sej, det är patetiskt. Att våga erkänna sina fel och brister, att våga stå upp för det man tycker det är då man växer har jag hört.



Men det som gör mej irriterad när jag läser artikeln är att vi svenskar skyller i från oss,och har vi slutat att ta ansvar ? jag tror att folk i andra länder skyller ifrån sej också, men de är de att vi svenskar är så ambitiösa och lägger på oss så mycke inom allt, jobb, familj, skola, mm så vi orkar inte riktigt , kanske därför vi börjar skylla ifrån oss. Men de är inte bara vi !

Att skylla ifrån sig känns alltid som den bästa lösningen. Man skyller ifrån sig för att man själv inte vill få massa konsekvenser, men det man inte är medveten om är att man får konsekvenser när man även skyller ifrån sig. Jag tror även att man skyller ifrån sig bara för att man vill framstå som den oskyldiga och den som inte gör något dumt.



Jag tror att denna artikel är bra och man har tagit tag i detta genom att göra en bok som Ann Heberlein gjorde och skrev en bok. Att skriva en artikel och bok om ett problem som detta får oss läsare att tänka och inse vad vi egentligen är för människor. Syftet med artikeln och Anns bok kan bland annat vara att få människor att inse att den bästa lösningen är att skylla ifrån sig utan det är dags att inse att man måste stå för sina handlingar och ta sina konsekvenser.

Jag känner igen mig delvis i artikeln. Men då oftast när det gäller småsaker; t.ex. -Nej jag dammsög inte hemma mamma, du sa väl att gästerna inte kommer förrän i övermorgon? och liknande händelser..

jag tror detta beror på att vi lever i ett stressigt samhälle med stora krav, där det är mycket lättare att skylla på andra än att själv ta till sig händelsen och erkänna sina brister.



Dett gör att vårt samhälle blir mer oärligt, men man får hoppas att det bara är det gällande småsaker, för annars har vi ett stort samhällsproblem på väg!

Det är klart att man känner igen sig i artikeln. Jag tror att vi alla någon gång har skyllt ifrån oss, i alla fall dragit någon liten vit lögn för att göra oss mindre skyldiga. Men vi måste ändå komma ihåg att inte skylla ifrån oss, om man har gjort fel så ska man våga stå för det.



Jag vet själva hur irriterande det är när någon i ens närhet skyller ifrån sig när man vet vem den skyldige är. Jag tycker att det är väldigt fegt och det visar på att man inte är trygg i sig själv som inte kan erkänna att man har fel. Alla har vi fel någon gång och det gör ingenting så länge man kan stå för det.

Jag tror inte att det finns någon människa som är helt oskyldig när det gäller att skylla ifrån sig och inte ta ansvar. Vi alla har gjort det någon gång. När jag skyller ifrån mig är det mycket beroende av situation. Generellt sätt så är det nog ofta lätt att man skyller ifrån sig när det är situationer som man inte känner sig bekväm i.



I längden tror jag dock inte att det är hållbart utan jag tror att genom att vara ärlig och ta ansvar för sina handlingar blir man en mer självsäker person samtidigt som det gynnar omgivningen då ingen behöver ta på sig din skuld. Att ta eget ansvar för sina handlingar är något som varje människa borde våga göra.

Jag tycker jag kan känna igen både mig själv och andra i det här, dock tycker jag att det är tusen gånger jobbigare när jag själv jag det. Jag har faktiskt tänkt mycket på det här det senaste tiden,jag HATAR nämligen när jag försöker förklara och försvara något där jag egentligen vet att jag har fel utan en bra anledning. Och inte vågar erkänna att det är jag som gjort fel. När jag kommer hem och vet att jag har gjort det kan jag ha riktig ångest, för jag vet hur irriterande det är. Och hur töntig man låter.



För några månader sen satt jag upp ett mål om att försöka sluta med detta.. det går sådär.

Det som har förändras är nog mest att jag erkänner felet senare.



Jag brukar faktiskt inte störa mig så jättemycket på andra som gör det om det inte är något jätteviktig. När det är någon som har en avgörande position, t.ex. en chef som gör det kan det vara riktigt irriterande eftersom man blir så maktlös.



Om det här är ett problem som går att ändra är dock en bra fråga även om jag tror att svaret är nej. Det ända vi kan ändra är oss själva. Är man rakryggad och objektiv så vinner man ofta respekt och inser man sina brister och fixar dem får man mer gjort, så jag tycker att det är upp till var och en om man vill sluta skylla ifrån sig, det är man själv som vinner på att göra det.

Alla skyller ifrån sig någon gång i livet anser jag och det finns ingen som går oskyldig igenom detta. Alla skyller ifrån sig någon gång och det är inte mer än männskligt, men visst skulle det vara bästa om det inte skulle vara så. Det vore som sagt bättre om alla visste vad de gjort för fel men alla är olika. Att ta ansvar har man under skolgången sett vara mycket olika från person till person. Visst är det bra om man lär sig att ta ansvar, inte bara i skolan utan helt enkelt ta ansvar för sitt liv.



Situationer där jag skulle kunna skylla ifrån mig i tror jag är om det dyker upp situationer där man inte är helt bekväm i, dock inte stött på någon än. Där man inte vill verka sämre eller helt enkelt inte vågar säga sanningen, inte våga stå upp för sig själv helt enkelt.Jag tror att det är det vanligaste att man skyller ifrån sig när man inte känner sig bekväm men enligt mig så är det ingen stor grej. Att skylla ifrån sig tycker jag visar att man vill säga att man t ex gjort fel men kanske inte vågar. Det beror såklart även på vad det är för någon människa som gör det. Om det är en högt uppsatt chef så anser jag det vara väldigt oprofssigt.



Jag tror att under sitt liv måste man lära sig att ta ansvar och vara ärlig. Det kanske är ett jobbigt förstasteg men man måste tänka på att det är ett måste för att växa som person. Man hjälper även omgivningen då ingen behöver ta på sig din skuld som du låtit någon annan få för att du inte klarar av den själv. Detta samtalsämne är värt att jobba på. Jag tror att man vinner på det i slutet.

Det är väldigt vanligt att man skyller ifrån sig. Varför? jo för att vi inte vill utsätta oss själva för obekväma situationer. Man vill inte heller vara sämre än någon annan genom att säga att det var Jag som gjorde felet. Man vill inte få dålig kritik. Vi människor är dåliga på att ta dålig kritik. Jag kan själv säga att jag har gjort det i vissa situationer. Men sen får jag dåligt samvete och berättar hur det egentligen står till.



jag tycker inte att man ska skylla på någon annan när man själv vet att man själv har gjort felet. Jag tycker att man själv ska stå för det man gjort. Man lär sig av sina misstag. Och dessutom lär man sig något nytt varje dag.



Och något som jag har lärt är att man sanningen alltid kommer fram till slut. Man sparar både tid och löngner om man säger sanningen direkt och så får man bättre samvete. Jag tror även att människorna runt en kommer att gilla en mer om man säger som det är. Man blir mera omtyckt som person.



Ärlighet varar längst. ;)

Det jag tänker på när jag läser den här artikeln är att man gärna tar ansvar när det gäller saker man är intresserad av eller saker där man känner att man har något att komma med. Men när det gäller det tråkiga så vill man mest utav allt bara överlåta ansvaret på någon annan. Vi är helt enkelt för lata. Vi har svårt för att komma till start och väntar nog gärna med att börja skriva på projektrapporten tills någon annan i gruppen tar tag i det och säger: nej nu är det dags att börja.



Det här med att skylla ifrån sig på andra är speciellt barn i dagisåldern bra på. Att det ska behöva vara så att vuxna människor skyller ifrån sig på andra anser jag bara är mest pinsamt. De som använder sig utav att skylla ifrån sig på andra tror jag är de som är mest konflikträdda. Att medvetet skylla ifrån sig på någon annan när man vet att det är en själv som har gjort fel kan inte kännas bra, enligt mig. Ingen gillar väl en person som skyller ifrån sig?



Att bli vuxen innebär eget ansvar.

Gå fg- då lär du dig det vid 16 års ålder.

Jag skyller ifrån mig ganska ofta och nästan alltid när jag kommit sent! Fast jag har ofta bra förklaringar som brukar gå hem! Men när det gäller stora saker, som jag anser som viktiga, brukar jag oftast vara ärlig och medge att jag haft fel/gjort fel.



Jag tror inte att sanningen är det bästa i alla lägen. T.ex. när vi var på studieresa i spanien var en kille ganska bakis, men han ljög till lärarna och sa att han hade ätit något som han inte tålde. Lärarna tyckte då synd om honom och han fick gå hem och sova.. Han tjänade ju på att dra till med en liten lögn. Men som sagt i mer livsviktiga situationer är nog sanningen det bästa, om man vill sova med gott samvete!



Jag tror att det är vårat stressiga samhälle som gör att vi hela tiden försöker komma med små ursäkter. Vi hinner inte alltid i tid överallt och istället för att inte låtsas som att man saknar respekt, drar man till med en liten vit lögn. När det gäller skolan så tror jag också att alla små vita lögner beror på att lärarna har blivit mesiga! -"jag ska till tandläkaren" har nog alla lärare hört någon gång, men hur många är det som reagerar på det idag? Jaja, det är okej brukar vara det vanligaste svaret. Men så var det inte för 50 år sedan, då hade intyg varit ett måste och man skulle nog inte kunna smita undan med sina små ihopkokade lögner!



Att ljuga lite ibland är helt okej, bara det inte kommer till stora lögner somman mår dåligt över själv, eller som får någon annan att må dåligt!

Jag skyller ifrån mig ganska ofta och nästan alltid när jag kommit sent! Fast jag har ofta bra förklaringar som brukar gå hem! Men när det gäller stora saker, som jag anser som viktiga, brukar jag oftast vara ärlig och medge att jag haft fel/gjort fel.



Jag tror inte att sanningen är det bästa i alla lägen. T.ex. när vi var på studieresa i spanien var en kille ganska bakis, men han ljög till lärarna och sa att han hade ätit något som han inte tålde. Lärarna tyckte då synd om honom och han fick gå hem och sova.. Han tjänade ju på att dra till med en liten lögn. Men som sagt i mer livsviktiga situationer är nog sanningen det bästa, om man vill sova med gott samvete!



Jag tror att det är vårat stressiga samhälle som gör att vi hela tiden försöker komma med små ursäkter. Vi hinner inte alltid i tid överallt och istället för att inte låtsas som att man saknar respekt, drar man till med en liten vit lögn. När det gäller skolan så tror jag också att alla små vita lögner beror på att lärarna har blivit mesiga! -"jag ska till tandläkaren" har nog alla lärare hört någon gång, men hur många är det som reagerar på det idag? Jaja, det är okej brukar vara det vanligaste svaret. Men så var det inte för 50 år sedan, då hade intyg varit ett måste och man skulle nog inte kunna smita undan med sina små ihopkokade lögner!



Att ljuga lite ibland är helt okej, bara det inte kommer till stora lögner somman mår dåligt över själv, eller som får någon annan att må dåligt!

Jag tror allt handlar om att man vill framgå som en så bra person som möjligt och man vill inte hamna i konflikter. Eftersom vi i sverige är konflikträdda tror jag att det här hör ihop. Jag känner igen mig i en del saker. Men jag tycker jag hamnar mest i den här "skyllafrånsigrejen" hemma med min familj. Det var tydligen ingen i familjen som skräpat ner i köket för det är ingen som erkänner och skyller ifrån sig istället. Men vad är det värsta som kan hända om man erkänner? Jo man städar bara efter sig. Men man kanske också är för lat och skyller ifrån sig.



Man hamnar väldigt ofta i situationer då folk skyller ifrån sig på andra men det värsta tycker jag är när man faktiskt talar sanning men det blir att ingen tror än. Om man tex. kommer försent till skolan pga av att bussarna var försenade och det faktiskt var så.



Jag tycker en del situationer bara kan bli värre om man skyyller ifrån sig. Jag tycker folk ska lära sig ta ansvar för de saker de gjort. Det är tex enklare att lösa en konflikt om man erkänner sina fel. Och det leder till att det blir ett bättre samhälle när man hamnar med ärliga människor runt omkring sig.

Detta är något som jag inte ofta tänker på men jag tycker helt klart att det stämmer. Framförallt tänker jag på när man vet att man har fel men att man vill inte ha fel så man står kvar vid sin åsikt istället för att medge att man har fel. Tyvärr tror jag att vi alla är likadana när det gäller detta och direkt när någon har fel så hugger vi bara för´att man vet att alla håller kvar vid sin åsikt.



Detta ska jag tänka på i framtiden och försöka att inte skylla ifrån mig och erkänna när det är jag själv som har gjort fel!

Jag känner igen mig väldigt mycket i artikeln. Jag tror nog att vi alla brukar skylla ifrån oss, mer än vad vi erkänner. Man vill gärna skylla på någon annan och inte inse att det är man själv som har gjort fel. Det är lättare att vända ryggen till och blunda för problemet än att ta tag i det.



Ibland skyller även jag ifrån mig, som alla andra. Detta har nog många anledningar men det beror nog främst på att det idag är så accepterat. I dagens samhälle skyller alla ifrån sig och därför blir det lätt att man fortsätter med det. Jag kan inte tänka mig någon som sätter ner foten och berättar exakt sanning om det nu är accepterat att skylla ifrån sig.



Man väljer nog själv att skylla ifrån sig när man själv inte har något att vinna eller om man inte har något intresse för saken. Då är det enklare och skönare att bara skita i det.



Nu kan man dock säga att jag i det här blogginlägget försökt skylla ifrån mig igen. Man kan inte skylla på nån för att man själv skyller ifrån sig. Det är trots allt varenda individs egna val!!!

Att vi i Sverige skyller ifrån oss ofta är något jag känner igen väldigt väl. Det händer hela tiden och jag själv skyller ifrån mig och jag kan känna igenom mig i nästan alla av dessa förslag på bortförklaringar. Jag tror precis som många andra att orsaken till att vi skyller ifrån oss är för att vi vill framgå som en bra person som inte vill göra fel och som det står i boken att vi i Sverige är konflikträdda. Vi vill inte hamna i konflikt med varandra och istället för att berätta sanningen så dra man till med en vit lögn.



De ställen jag märkt av det här mest är nog hemma och i skolan. Hemma är det något som försvunnit men det är ingen som har rört det (hur kan det gå till?), alla vet att det är någon i familjen nmen det är ingen som erkänner utan vi skyller istället på lillasyster. Varför berättar inte personen i fråga bara sannignen och säger att det faktistk var han/hon som slarvat bort saken? Jag tror då som jag tidigare nämnde att det beror på att han/hon inte vill starta något bråk, att det är lättare att bara skylla ifrån sig på någon annan. I skolan så handlar bortförklaringar om försena ankomster coh prov som inte blir inlämnade i tid. Det är "hunden åt upp pappret med instruktioner", "bussen krockade/var försenad" ja det finns mååånga olika förslag.



Att vi skyller ifrån oss tycker jag inte altlid spelar så stor roll, visst om det handlar om allvarliga saker inom tex jobbet så tycker jag att det är sanningen som gäller eftersom det annars kan leda till stora konflikter eller problem, men är det hemma eller i skolan så tycker jag det spelar mindre roll. För egentligen vad spelar det för roll vem det var som tappade bort saken i huset bara den kommer fram igen och vad spelar anlednignen till varför du kom försent för roll, du är fortfarande lika försenad. Jag tycker att det är okej att skylla ifrån sig ibland bara det inte sker på någon annas bekostnad!!

Att ta ansvar kan ofta vara något som anses som jobbigt. Då är det lättare att försöka smita undan om något går fel vilket såklart är felfelfel.



Jag tror att många känner igen sig i denna artikel, mer eller mindre. Många har nog dragit en vit lögn att bussen var sen eller att klockan inte ringa när man faktiskt inte orkade gå upp i tid. Dessa situationer förekommer överallt i alla åldrar. Många och även jag själv kan tycka att det är tråkigt när man får kritik på något som man gjort, värst när man verkligen lagt ner massor med tid och energi. Blir man sågad då är det enklare att skylla på att något som att man fick för lite tid eller precis som det stod i artikel, att riktlinjerna för arbetet var otydliga.



Jag tycker att det är viktigt att vi kan ta kritik så länge den ges på rätt sätt och göra om den till något bra. Ett misstag är aldrig fel så länge man lär sig av det!

Att stå upp för sig själv idag och tala sanning händer inte så ofta idag när man är i en utsatt situation, istället väljer man att dra en vit lögn om man gjort något fel eller kommit försent någonstans.

Jag tror, som många andra, att de flesta som läser denna artikel känner igen sig. Att man drar en vit lögn idag om att man måste ha råkat stänga av väckarklockan medan man sov eller en annan vit lögn idag förekommer ofta, även av mig. Men det är lite förståeligt, för vem vill egentligen möta kritik, om man inte vet att det är kritik för att man ska förbättras? Många anser säkert också att det lättare att skylla ifrån sig, och det är det ju. Men att ta eget ansvar här i livet är viktigt, både för dig själv och för dina medmänniskor. För om jag tar någon på bar gärning och vet att den personen har gjort något och den erkänner det, då växer den personen i mina ögon.

Men kritik måste även ges på rätt sätt beroende på vad det är för kritik, om det handlar om något som är allvarligt och berör alla så måste man berätta att det är för allas bästa och ge kritiken på ett bra sätt så att den som får kritiken inte blir kritisk mot sig själv. Men om kritiken bara handlar om en person, som gäller tider och mindre saker så ska man vara hårdare tycker jag.

Jag tror alla kan känna igen sig i artikeln och det gör även jag. Ibland är det lättare att dra en vit lögn och skylla ifrån sig på andra än att faktiskt stå för det man har gjort och ta konsekvensera. I vissa fall vill man helt enkelt inte behöva få kritik, t ex om man tagit mod till sig och gjort något som man vanligtvis inte skulle göra, då är bara själva genomförandet en bragd i sig. Att då behöva få kritik för det sen kan vara alldeles för känsligt, och då kan det vara lättare att skylla ifrån sig på faktorer runt omkring. T ex att man sovit dåligt, inte hade tid att träna ordentligt eller att man var "sjuk" och av den anledningen inte kunde öva.



Vid andra tillfällen kanske man inte vill behöva ta emot kritik av den anledningen att "felet" man gjorde kanske var ett misstag och man redan är medveten om vart det gick snett och att man inte kommer göra om det. Då vill man helst inte ha någon som pekar ut misstagen man gjort igen.



Något annat som jag tror är en stor bidragande faktor till att många skyller ifrån sig är att det idag kan vara genant att göra något fel. Pressen på att allt ska vara perfekt har ökat både bland vuxna och ungdomar och att inte uppnå det önskade resultatet ses som ett nederlag. Det kan då vara pinsamt att behöva stå till svars för detta.



För övrigt så tycker jag att kritik är vädligt bra och framförallt viktigt för att man ska kunna utvecklas. Men det är samtidigt viktigt att kritiken levereras på rätt sätt, annars kan personen det riktas emot inta försvarsställning och nästan känna sig påhoppad. Då minns man snarare känslan av att bli "påhoppad" än vad kritiken faktiskt innebar.

När jag gjorde testet så var jag ärlig. jag gör olika saker på olika punkter, till exempel på första frågan så skulle nog jag sagt att jag fått otydliga order osv, men sen tagit till mig det. Men det där med kopiatorn så skulle jag försöka fixa själv och sen ta kontakt med vaktmästarn, sen på den där med mona så skulle jag nog inte snacka skit om henne men det beror ju vad jag tycker om henne för om jag tycker bra om henne så skulle jag försvara henne inte annars tror jag inte, men aldrig rätt att snacka skit om nån även fast man brukar kunna göra det. så jag ser mig själv som en som skyller ifrån men ändå en som tar ansvar.

Artikeln var intressant och man kunde känna igen sig! Jag tror att detta är ett speciellt vanligt i ett land som Sverige där vi gärna vill känna att vi alla är lika mycket värda. Då är det lätt att skylla ifrån sig och peka på någon annan som skyldig. Jag tycker att det är intressant att någon faktiskt tar upp detta då jag tror att de flesta av oss inte ens tänker på detta, vi skyller helt enkelt bara ifrån oss. Det var även intressant att se att "vanligt folk" också kunde relatera till detta och hålla med.

Jag tror att det är väldigt vanligt att vi svenskar skyller ifrån oss och jag tror mycket handlar om att vi inte vågar stå för våra misstag. Det är ett faktum att vi svenskar är konflikträdda precis som japanerna och därför känns det nog säkrare för oss att skylla på någon/något annan/annat istället för att ta konflikten.



Jag vet själv att jag ibland kommer på mig själv eller resonerar med mig själv vad som är bäst att göra i en situation som kan skapa en konflikt. Det är så mycket enklare att skylla ifrån sig men jag tror att det straffar än i längden. Jag vet inte om vi svenskar är bättre på att skylla ifrån oss än alla andra människor men jag tycker definitivt att vi måste bli bättre på det. Vi måste våga ta konflikten och lära oss av den, vi måste lära oss av våra misstag helt enkelt!

Oj vilken bra artikel, det är de första intryck jag får av den. Den tar upp något som i alla fall jag tycker att man inte tänker på, att man skyller ifrån sig.
Jag tror att man skyller ifrån sig omedvetet, man tänker inte på sina handlingar. Blir handlingen något negativt så klandrar man inte säg själv utan andra. Tror också att det kan bero på att vi kanske bor i Sverige och är rätt självupptagna.
Jag vet själv att jag är väldigt bra på att hitta på små ursäkter och förklaringar, det handlar mycket om att jag inte vill ha fel och att jag inte vill erkänna att jag har gjort fel eller haft fel. Så är jag som person och utan att jag tänker på det så kommer små ursäkter.

Om man har gjort fel eller haft fel så tror jag att man är rädd för vad som kan hända efter, för man vill inte utsätta sig för ett straff så då skyller man på någon annan för att undvika något slags "straff" eller skam efteråt.

Det som står i texten är sant, det är väldigt vanligt att vi skyller ifrån oss bara för att vi själva har gjort något fel och för att vi inte vågar stå för det som vi har gjort. Jag tror att anledningen till att vi skyller ifrån oss beror på att vi är rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss och vårt agerande.

Jag personligen tycker att man ska vara ärlig och säga sanningen på en gång då man kommer längst med det. Att vara oärlig gör att vi senare bara glömmer bort vad vi sagt.

Jag kan relatera detta till mig själv då jag också ofta kommer med bortförklaringar och osanna ursäkter och att skylla ifrån sig på någon annan tror jag att alla människor gör - det är mänskligt!

Intressant artikel om ett intressant ämne. Tyvärr tror jag att det idag nästan är vanligare att man skyller ifrån sig än att man står för det man har gjort/sagt. Som de tidigare skrivit så tror även jag att det handlar om att man inte vågar erkänna att man har gjort fel, men det är då man skulle behöva erkänna som mest. Vi alla lär oss av våra misstag och förhoppningsvis kommer ingen döma dig annorlunda av att du har gjort ett misstag en gång. Jag tror snarare att man dömer personer som gång på gång kommer med synliga bortförklaringar.

Jag själv försöker att alltid vara så ärlig som det går, jag vet att det gynnar både mig och min omgivning. Jag mår själv bättre av att veta att jag talade sanning och jag tror att det lätt blir så att om man väl börjar med små bortförklaringar så kommer det bara bli fler och fler. Jag tycker att det är viktigt att stå för det man har gjort och inte skylla på någon annan, både i positiva och negativa fall. Det är vanligt att man inte vill stå för något bra man har gjort, man säger att man hade tur på provet fast man i själva verket hade pluggat mycket innan. Jag tror också att om man har bra självkänsla så kan man ta att man har gjort fel och då vet man att man faktiskt bara är människa.

Även jag känner mycket väl igen mig i det jag precis läste om i artikeln. Jag tror inte att vi människor alltid skyller i från oss eller är oärliga för att vi skäms, jag tror att det handlar om att vi har svårt att visa våra svaga sidor och brister. Vi vill verka så perfekta fast vi vet att ingen är det, jag tror att det beror på att det samhälle vi lever i idag bygger ganska mycket på att allt och alla ska vara så perfekt. Sedan beror det också på vad det är för sammanhang.

Jag tycker att det är onödigt att ljuga, men samtidigt tycker jag inte att det är hela världen om man drar till med en lögn ibland. Det beror lite på vad det handlar om, det är skillnad på att ljuga om något stort som kan få stora konsekvenser än att ljuga om något som bara drabbar en själv. Personligen försöker jag alltid att vara ärlig eftersom jag vet att jag inte tjänar någonting på att ljuga, sanningen brukar ändå alltid komma fram i slutändan så det känns onödigt att sätta sig själv i en situation som man kanske inte kan ta sig ur. Jag tror inte heller att man mår speciellt bra av att ständigt gå omkring och tämja på sanningen.

När jag läste den här artikeln kände jag igen mig och många andra människors beteende på en gång. Nästan varje dag hör man någon gång att vi skyller ifrån oss på andra eller något som har hänt och ibland kan det vara sant och ibland kan vi bara inte erkänna för andra och för oss själva att vi faktiskt har fel för vi vill inte visa oss svaga och inte vill ta konsekvenserna av det.

När jag gjorde det här testet kan jag inte förstå att vissa människor väljer att skylla ifrån sig så mycket och rent usagt ljuga, det här med att posta brevet och skyllda på någon annan? då ljuger man och det tycker jag inte är okej. Jag själv kan känna igen mig men med tiden så har jag lärt mig att det är bättre att ta tag i sakerna själv för skyller man ifrån sig, blir det inte bra för en själv eller för någon annnan.

Jag tyckte att det var en bra artikel som verkligen var sann och som stämde väldigt bra överrens med människors beteende nu för tiden och jag tror att det är ganska vanligt idag att folk skyller ifrån sig. Jag känner igen mig själv ibland i denna artikel och även andra människor men jag tror att man skyller ifrån sig endast i vissa situationer då man inte orkar säga sanningen för man vet konsekvenserna.Man gör det nog där man inte är så självsäker. Till exempel det där med betygen som nämndes, att dem som inte får tillräckligt med bra betyg känner sig kränkta för de trodde väll att de skulle få bra och verkligen hade pluggat till det och sedan gick de inte så bra som de trodde och då känner de sig dåliga. Då skyller man ifrån sig att man inte hade pluggat fast man hade de osv. För vissa sker det nog aoutomatiskt att man skyller ifrån sig för man har gjort det så ofta eller är rädd för att folk ska få höra ens brister men jag skulle nog aldrig kunna skylla ifrån mig på någon annan om det inte var sant för då skulle jag få så dåligt samvete och vara rädd att alla får reda på sanningen, att jag har skyllt ifrån mig. Tex om en jag hade glömt postat ett brev på jobbet så skulle inte jag våga säga: det skulle inte jag göra ju utan tex peter göra fast han inte skulle det. Jag skulle nog säga som det var att jag hade glömt det för man får alltid reda på sanningen och det blir bara pinsamt för en själv om det kommer fram. Det är bäst för alla om man säger som det är och ibland blir det mindre konsekvenser och mindre pinsamt om man säger som det är på en gång.

Jag håller inte med de övriga talarna om att det var en bra artikel. Däremot håller jag med om att vi människor är rädda för att uttrycka våra känslor. Det är oftast lättare att nicka och hålla med än att ta en diskussion då man är rädd för att inte känna samhörighet och riskera att man ska vara annorlunda och sticka ut. Varför vi ljuger är svårt att ge ett svar på, men syftet med det är att man ska få en fördel av situationen. Att ljuga tycker jag personligen inte är så farligt, så länge det inte går ut över någon annan än dig själv.

Den här artikeln fick mig att börja fundera. Jag känner igen mig själv i många situationer som artikeln upplyser om. När jag blir tillsagd att göra något som inte är något som intresserar mig ligger jag ofta på latsidan och kan skjuta på det. Ber mamma mig att plocka ur diskmaskinen är jag snabb på att hitta bortförklaringar till varför jag skulle kunna "glömma" det. Om jag däremot ansvarar för ett arbete och ber någon annan om hjälp och de svarar med samma effekt som jag gjorde angående diskmaskinen hade jag blivit rasande.

Jag tror att vi är ganska duktiga på att se till att vi själva kommer ur situationer som inte behagar oss medan vi reagerar väldigt hårt om någon annan använder sig av samma metod. Dubbelmoral är ett ganska passande ord för detta begrepp.

Det fick mig att tänka efter, men jag tror det beror på vilken situation du hamnar i. Är det en pressad situation så kan det lätt bli att man skyller ifrån sig för att inte behöva ta diskussionen. Sen kan det även vara pinsamt att erkänna sina brister eller något man gjort fel.
Så jag tror absolut att det beror på situation.Jag tror det är lättare att vara ärlig mot sig själv än mot en lärare eller chef. Men ibland ska man tänka till en extra gång innan man slänger ut sig en bortförklaring, för det kan vara lönsamt att inse sina misstag eller att visa för chefen/läraren att man är ärlig och ångrar det man gjort.

Jag tror att det idag är väldigt vanligt att man skyller ifrån sig själv för att inte låta dålig.
Det är något som vi i Sverige är väldigt bra på. Jag känner igen mig mer eller mindre i artikeln, det beror oftast på vilken situation det handlar om. Men det är väldigt lätt att man omedvetet hittar på ursäkter för att det ska låta bra. Svenskar är väldigt konflikträdd och allting ska alltid förväntas vara perfekt och felfritt.

Ärlighet varar längst som man brukar säga och det är något som man borde tänka på oftare och ta konsekvenserna för sina misstag, trots att det kan vara tufft ibland.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: